ILANDSPROBLEMATIK Jag vet att allt ibland kan kännas som om allting håller på att rasa samman och allt man vill är att tiden fryser upp stannar, så jag kan andas, känner hur mitt inre drabbar samman och flammar upp i ett inferno där jag står utanför och beskådar detta makabra skådespel, en del av mig jag skäms för och mitt egna kors att bära som jag måste lära mig behärska innan det behärskar mig, jag känner mig så dum när jag låter min vrede och frustration förvandla mig till mitt antagonistiska andra jag… försöker hantera, försöker försvara, försöker parera, försöker besvara, försöker filtrera, försöker förklara, försöker reglera, försöker radera, försöker agera och se det uppenbara och kontrollera min irritation och kanalisera mina negativa känslor åt det håll där ingen av de jag älskar står i vägen, otacksamma dumma jag som har allt att vara glad för låter sig påverkas av faktorer som får alla mina sensorer att överdosera i aggressioner över situationer som bleknar och förvittrar om man jämför med andras levnadsdimensioner där min egna uppenbarar sig som ett paradis på jorden… perspektivbytet är viktigt i västanvärlden överviktig där vi försiktigt har glömt bort att resten av världen finns där ute överallt i en alltför ofta ondskefull och kall gestalt som kanske kommer att bli våran om man tittar långsiktigt så jag lovar mig själv att förändra mig själv och öppna mig själv så att jag härifrån ser på de så kallade problemen i mitt liv utifrån dubbla perspektiv så att dess betydelse försvinner och tynar bort för att ta slut och ej blir mer än en tragikomisk parodi på hur äkta problem ser ut.

GRUSET I MASKINERIET Yem Senha Marché central, 11 heures ; des étalages, une pancarte avec écrit « livres et films gratuits », on échange les discs les écoute sur place puis on en parle passant d’un artiste à un groupe, un film avec tel musique dedans. J’échange une boite à rythme contre une guitare avec une groupie d’Al Di Meola sous weed qui veut créer des rythmiques style Wordsound depuis qu’elle sait que ca existe. Midi ; petit déj tabac installés au comptoir ; finalement on mange sur place trop tard des plats exotiques arrosés d’alcool de cannes… L’après midi sur boulevard périph, aéronautique voyage en train… plus de billet ni de classe, on s’en fout on sort plus de chez nous tellement c’est bien… Introspection, dilution d’égo, réels rapports sociaux, les mécanismes de défense en moins… Les animaux se baladent parmi les humains, on a ramené la savane en ville, des faux problèmes avec les tigres sinon rien, les zèbres sont toujours les proies d’habiles félins… Des spectacles dans les jardins, théâtre, concerts et musique expérimentale, méditation, les tours d’immeubles détruites, on construit des villages bulles sur pilotis, des canaux aériens où les habitants filent en planche à voile et saut à l’élastique… Tunnels transparents, métros remplis d’artistes, danseuses classiques, pile de livres et musique new age, fontaines de jouvence, acides… THMS Det känns som om vi alla står stillastående, förstelnade och apatiska i ett oförstående kluster och observerar hur tiden kontinuerligt avancerar och passerar medan vi själva står placerade och på samma inrutade yta som vi gjort sedan dag ett, beteendemässigt och andligt. Vår tankeförmågas utveckling har fullkomligt utplånat vår själsliga till intetsägande och förblindade av våra teknologiska framsteg ser vi inget annat än våran fantastiska utveckling men allt jag ser är våran avveckling, en process som satts i rörelse av självuppfunna faktorer men som nu står utanför vår kontroll och istället för att försöka åtgärda felen som vi själva är orsak till har vi antagit den ignorantes roll där vi hellre väljer att svälja systemets lögnaktiga paroll som säger att allt är som det ska trots att vi längst bak i vårat medvetande vet att det som sägs är lögn, en instabil dröm på väg att brista och vi vägrar in i det sista att inse att det är vi själva som är gruset i vårt egna progressionsmaskineri, vart går vi härifrån? Vi kan fortsätta göra det som är lätt eller välja valet som är rätt att ändra vårt sätt.